Nu har de senaste veckorna av min praktik på institutet börjats. Tiden har gått ganska fort, även om vi har tillbringat de senaste månaderna under helt andra omständigheter än vi kunde ha förväntat oss. Nu känns det redan helt normalt att efter att jag vaknat upp och ätit frukost, går jag tillbaka till mitt rum, öppnar datoren och börjar jobbdagen.
Vanesak
Efter att ha jobbat hemifrån under tre månaders tid, tanken att ta sig till kontoret låter som en ganska konstig idé – så lätt är det att vänja sig till de nya rutinerna utan att ens tänka på det. Dagens struktur är naturligtvis annorlunda än när vi jobbade i institutets lokaler och alla har förmodligen utvecklat en unik, personlig rutin på dagen när man jobbar hemifrån. Min rutin inkluderar promenader på morgonen före jobbet (liksom före de hetaste timmarna i Madrid), sippa på kaffe med min rumskompis och sedan börja jobba på. Jag har delat upp uppgifterna i mindre enheter så att saker jag gör varierar mycket mer än vanligt under dagen. Detta har hjälpt mig att fokusera bättre på mitt arbete, eftersom jag försöker skapa dagar som ser olika ut – även med hjälp av arbetsuppgifter. Annars dagens rutiner har förblivit desamma och mängden saker jag gör utanför hemmet är i minimal. I detta skede tänker jag bara att njaaa…det går! Jag klagar absolut inte. Jag har haft mer tid efter jobbet för andra saker och sysslor, som jag även nämnde i mitt tidigare dagbokpost, och jag har lagd märke till hur bra det är för sinnet att kunna tänka på sina egna projekt – så uppfriskande!
Små glädjen i vardagen
För några veckor sedan, i mitten av maj, började fler restriktioner i samband med coronaviruset i Spanien och även i Madrid upphävas. Nu kan vi redan vara utomhus när som helst, gå på picknick, se vänner, sitta på terrassen och besöka andra butiker än bara mataffärer. Allt är fortfarande väldigt kontrollerat och munskydd bör bäras i allmänna utrymmen både inom- och utomhus. Men detta har redan blivit en ny normal. Innan jag lämnar hemmet ser jag till att jag har med mina nycklar, plånbok, solglasögon, mobil … och munskydd!
Jag måste säga att man nu kan uppskatta sin egen frihet på ett helt annat sätt än tidigare. Det är en vardaglig lyx som vi kan röra på oss när som helst och var som helst. Man har fått njuta av de lilla glädjen i livet under dessa konstiga månader. Till och med det att man ser människor på gatorna, hör folk på gatorna på natten, och kan lukta lukten av mat och bakverk på gatorna känns fantastisk. För mig är denna exceptionella tid gett mycket och fått mig att tänka. Jag har till exempel prioriterat mitt välmående och koncentrerat mig på att göra saker som verkligen intresserar mig. Denna vana kommer att stanna.
Dagbokens sista sida
Det är inte den sista dagen i min praktik ännu, även om den redan närmar sig fort. Att sluta praktiken känns trist, för jag har fått lära mig massor och prova olika intressanta saker under den här 11-månadersperioden. Å andra sidan ser jag också fram emot vad framtiden kommer att ge. Jag kommer att börja mina magisterstudier i Spanien under hösten och under tiden planerar jag långsamt min framtid – denna tid har också lärt oss att det är meningslöst att rusa i förväg och bättre att leva dag för dag. Praktik vid institutet har verkligen varit en stor fördel för mina framtida studier inom konst och kultur och nu när jag har samlat på nya kunskaper och färdigheter kommer jag inte att börja plugga med tomma händer, tvärtom! Huvudet är fullt av nya idéer och jag kan inte vänta med att få lära mig något nytt igen. Tack till alla mina underbara kollegor för den här tiden!
Topp 5 små glädjen i vardagen:
- God morgonkaffe när kaffebutiker äntligen öppnade (adjö Lidl-kaffe).
- Läsa en bok i parken under ett träd
- Söndagens churros med Ester, institutets andra praktikant
- Att äta ekologiska körsbär hela dagarna, som kan beställas från en närliggande gård
- Att kunna känna vinden huden när man går ute
