Ur praktikantens dagbok – Tiiu Tiilikainen (del 2)

Fikastunden varje söndag har blivit en ny rutin med mina rumskompisar. Varje vecka firar vi att en vecka till av karantän har passerats genom att baka något gott och byta mumsiga resepter. Medans vi njuter av fikastunden lyssnar vi på fågelsången från fönstret, som för närvarande är nästan det enda ljudet vi hör i det centrala Madrid.

Karantänkakor och längtan till gatorna
När jag skriver denna text har vi suttit i en strikt karantän i Spanien för flera veckor, som kommer att fortsätta tills 10.5. Då uppfylls det 57 dagar av karantän. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta hemma så länge med undantag av de få gånger jag handlat mat varannan vecka. För närvarande är saldon att lämna hemmet: fyra shoppingturer. För många kompisar som bor i Finland eller Sverige har karantänens strikthet här överraskat, och många har sagt att de redan skulle ha hoppat på väggarna här och undrat över min positiva inställning trots allt. Jag är ärligt talat förvånad själv hur bra vi har kunnat anpassa oss! Nu har jag haft tid att fokusera på mina egna projekt som jag inte haft tid med i vardagens hets: uppdatera min egen webbplats, läsa mer böcker, fokusera på välmåendet och fundera över mina framtida planer.

Utöver att jag har trivts bra med att syssla med mina egna projekt, har sällskapet av min rumskompis hjälpt mig mycket. Vi uppmuntarr varandra och håller stämningen i huset positiv. Varje kväll har vi en yogapass som fungerar som ett tecken att nu är det dags att stänga av datoren och lämna jobbtankar. Dessutom hjälper våra yogapass, likaväl som söndagarnas fikastund, med att skapa rutiner i vardagen. Med en annan vän har vi en träningspass genom videosamtal fyra gånger i veckan för att svetta bort alla negativa tankar och oron över framtiden och två gånger i veckan deltar jag i virtuell lektion i spanska som jag började under karantänen. Så jag har verkligen haft tillräckligt att göra och det har varit A och O i att hålla mitt huvud i ordning. Förstås saknar man frisk luft mer än någonsin men snart kommer det väl dags för att kunna strcäka sina ben ute och inte nöja sig met att sniffa på luften från min franska balkong.

Från ett galleri till en virtuell värld
Skiftet från institutet till hemmakontor har definitivt påverkat mina arbetsuppgifter. Nu fokuserar jag mer och mer på grafisk design och gör för närvarande en layout på institutets visuella årsrapport. Utöver detta skriver alla tre av oss praktikanter fler texter och gör översättningsarbeten, vilket också är ett bra sätt att öva spanska. Vi har först över institutets fysiska galleriaktiviteter till en virtuell form. Evenemanget Meet the Artists som jag nämnde i första delen av min dagbok, som syftar till att lyfta fram tre unga konstnärer: två finlandssvenska konstnärer, Linn Henrichson och Taika Mannila, och den spanska konstnären Maite Ortega, skjutades upp från mars till höst. Linn hann åka till Madrid för att måla de planerade muraler för institutet och för att sätta upp sin affischutställning Shreds strax innan hela landet stängde sina gränser. Taikas resa avbröts efter att restriktionerna blev striktare timme för timme och vi beslutade att skjuta upp evenemanget till ett senare datum. Istället för en fysisk evenemang öppnade vi en virtuell version av Shreds.

Möjligheten att åter börja jobba från institutet under min praktik är oklar, men än så länge har vi inte haft några problems alls i att producera innehåll för vår publik hemifrån. Själv ser jag inte denna kris som en avskräckande kraft, utan som en möjlighet för att lära sig nytt och att lära sig agera under kontinuerligt föränderliga förhållanden. Gänget på institutet har många nya och intressanta projekt under planering för att stödja finska konstnärer med hjälp av virtuella plattformer.

Blicken mot det nya
Jag har en praktik i kulturfältet så det går inte att ignorera den osäkra framtiden av detta fält. Nyheter rapporterar att kulturen kommer att lida medans andra nyheter berättar om de nya möjligheter att driva kultur med hjälp av innovation. Jag ser fram emot att se vad framtiden kommer att bidra då jag tror starkt på att vi i samband med denna kris kommer att uppnå många positiva saker. Vi kommer knappast någonsin att återvända till det perfekta ‘’normaltillståndet’’ – men vem vet, kanske framtiden blir mer färgrik än tiden innan!

Jag är väldigt stolt över alla mina kollegor, eftersom vi har kunnat fortsätta jobba vidare med ett bra tempo och samtidigt förnya institutets aktiviteter, genom att planera virtuella utställningar, nya sätt att skapa evenemang i en virtuell omgivning och stötta konstnärer i mitten av det hela. Detta är ett utmärkt exemple på hur, även i svåra situationer, inte är ett hot utan en möjlighet.

Topp 5 saker att göra hemma:
1. Absolut nummer ett: karantänkakor
2. Att plugga spanska
3. Svettiga träningspass
4. Att sträcka på nacken
5. Kvällens boogie-stund i takt av favoritmusiken

Läs den första delen.

tarta y velas

Meny