Finlandsinstitutets huvudfokus för 2014–2017 ligger på Latinamerika och vi ordnar allt fler evenemang där med inriktning på finländsk kultur. Även om det är långa avstånd så kan vi tack vare vårt nätverk av ombudsmän verka i Argentina, Brasilien, Chile, Colombia, Mexiko, Peru och Uruguay.
Institutet har haft skolning i Santiago de Chile för sina ombudsmän. Under skolningen låg fokus på hur man exporterar finländsk kultur och utbildning samt utmaningar och möjligheter med att verka i Latinamerika. Här berättar vi mer om en av våra representanter, Tarja Laaksonen, och hennes arbete i Uruguay.
Hur kommer det sig att du hamnade i Uruguay? Kan du berätta mer om din karriär?
Jag kom in i arbetslivet som väldigt ung, utan någon egentlig utbildning. Jag flyttade till Sverige 1976 och gick gymnasiet samtidigt som jag arbetade. Senare utbildade jag mig till förskollärare i Stockholm och hann jobba i över tjugo år på förskola innan vi beslöt att flytta till Uruguay 1999. Det var alltså femton år sedan… Min man kommer från Uruguay och vi beslöt att prova på att bo i hans hemland. Vi har trivts jättebra, det är lätt anpassa sig till livet här. 2008 blev jag tillfrågad om jag ville börja som assistent vid konsulatet. Innan dess jobbade jag på en engelskspråkig förskola, jag lärde även ut grunderna i finska språket till de uruguayaner som jobbade inom Botnia-projektet. Dessutom har jag sedan 2013 jobbat som Institutets ombudsman i Uruguay.
Vad innebär det att vara ombudsman?
Jag gillar inte namnet ombudsman, det borde egentligen heta representant eller sakkunnig. På spanska heter det ju representante. Som ombudsman är jag ett slags fysisk länk här i Uruguay till Finlandsinstitutet i Madrid. Även om det är lätt och snabbt att kommunicera via e-post så är det bra att det också finns en person på plats. Som ombudsman försöker jag hålla mig ajour med vad som händer i Uruguay med speciellt fokus på kultur och utbildning.
Vad är det bästa och det sämsta med jobbet?
Det bästa är nog att hämta hit finländsk kultur och sedan få uppleva folks reaktion. Utmaningen ligger i det långa avståndet till Europa samt de finansiella ramarna som finns. Jag upplever att det finns ett stort intresse för finländsk kultur och folk är nyfikna och har tagit väl emot våra olika projekt. Men vi kan ändå jobba hårdare på att göra finländsk kultur känd genom att hämta mer litteratur, film, musik etc.
Hurudan bild har man av Finland i Uruguay? Vad vet de/tycker de om finländare?
Bilden av Finland är väldigt positiv här. Man ser Finland som en förebild speciellt i utbildningsfrågor. Den senaste positiva nyheten som berörde Finland här var hur man har introducerat en moderskapsförpackning enligt finländsk modell. Redan innan Botnia-projektet var Finland känt för Alvar Aalto, Mika Häkkinen, Mika Waltari och Aki Kaurismäki. På senare tid har vi också blivit kända för vårt tekniska kunnande, vår kreativitet och våra fina PISA-resultat. Man gillar också Finland för att vi, liksom Uruguay, är ett litet land med stora och ibland bråkiga grannländer. Dessutom ger den finländska tangoivern ytterligare ett plus i kanten.
Vad ska man tänka på när man jobbar tillsammans med uruguayaner?
Hmm… Efter femton år känner jag inte att jag behöver ta något särskilt i beaktande. Utom kanske punktlighet, även om det också är relativt. SODREs balettföreställningar börjar alltid på utsatt tid. Vid universitet kan man dock få vänta på att läraren dyker upp eller att teknisk utrustning inte är på plats den tid som utlovats. Om det t.ex. finn mycket tolkningsutrymme i ett kontrakt är det bäst att försäkra sig om att båda är inne på samma spår. Men det här á r kanske något universellt. Ibland kan även kontakten människor emellan vara mer formell här. Hittills i mitt jobb som ombudsman har samarbetet varit problemfritt och väldigt givande.
