Miska Rantanen

Miska Rantanen: Kalsongfylla är en tillfällig hjälp

Helsingin Sanomats kulturredaktör Miska Rantanen är författaren till boken Kalsarikänni, som har väckt intresse utomlands. Finska livsstilsguiden, skriven i en form av parodi, publicerades för mer än två år sedan som svar på den utjämnade nordiska livsstilslitteraturen. Lanseringen av den spanska översättningen hölls vid Finlandsinstitutet Madrid i december 2018. Pandemin som drabbade hela världen våren 2020 och de karantän åtgärder som genomförts som ett resultat har gjort att pressen och publiken världen över intresserade igen av möjligheterna som den finska tankekontrollmetoden erbjuder. I intervjun berättar Rantanen till Finlandsinstitutet om sina senaste nyheter mitt i medieuppmärksamheten och överväger orsakerna till bokens framgång. Dessutom kommer han att avslöja sina bästa tips för att vara full hemma i kalsongerna!

Din bok Kalsarikänni publicerades på finska för ett par år sedan. Det var en stor framgång och översattes till över tio språk.
I Finland var det ingen speciell megasuccé, även om den hade ganska trevlig mängd av succé. Boken väckte intresse utomlands redan från början och hittills har boken översatts till 13 olika språk. Allt började i september 2017 på Göteborgs bokmässa. Vi hade med oss ett läsexemplar av boken med bara tio sidor i den. Plötsligt spreds ordet och på Frankfurts bokmässa i oktober 2017 kom min agent Urpu Strellman och ryckte i ärmen: ‘’Vi har hört att du håller på med ett intressant projekt.’’. Med andra ord sålde vi boken utomlands även i detta skede var boken inte ens färdig. När Kalsarikänni publicerades på finska, ett par månader efter publiceringen hade den översatts till engelska. När jag höll på att skriva boken tänkte jag hela tiden på hur det skulle översättas till engelska. Jag kunde inte skriva titlar eller skämtar baserade på finska ordalag.

Varför tror du att boken har varit så framgångsrik utomlands?
Skandinavismen har varit pop runt om i världen sedan början av 2000-talet. Det finns intresse mot de nordiska länderna. Detta är en sak. Den andra är den danska boken Hygge, som publicerades under 2010-talet, som har varit en stor framgång runt om i världen. Det ledde till utveckling av litteratur om den nordiska livsstilen. De har redan blivit några: hygge, lagom och fika… Någon har gjort en bok om svenskt kaffedrickandet! Helt konstiga saker… Vid någon tidpunkt nådde dessa trevliga och vänliga självhjälpsguider en mättnadspunkt, och så var det dags för parodi. Vi var på samma våglängd med min förläggare, Mirjam Ilvas, om att antalet av dessa finslipade guider redan börjar gå över vågen. Vi saknade den trotsiga attityden som skulle håna dessa guider. Men samtidigt, förutom idén att göra en parodi, fick vi reda på att Finlands svar är kalsongfylla. Vi förstod med förläggaren att förutom att vara en parodi finns det även substans här. Det var en tacksam dubbelspiral, att man kunde skriva om en redan existerande sak som finländarna känner igen. Det kunde hanteras med ett parodiskt grepp, hygge-böckerna identifierat som förebild, även om man inte hade läst dem. Därmed kom idén att mätta boken med finsk kunskap. Det finns många bra saker med Finland som kan främjas. Vi skrev upp finländarnas prestationer som Statistikcentralen har sammanställt och vi sökte statistik även från andra källor, till exempel medaljbalansen för finska orienteringslag. När boken var på väg till att uttryckas, kom den första ”lyckligaste landet i världen” -statistiken där Finland var nummer ett som en punkt över i:et Det var trevligt att avsluta boken med detta; allt som presenteras i boken har lett till att vi är världens lyckligaste land.

Hur skulle du beskriva det finska sinneslandskapet och varför passar konceptet av kalsongfyllan så bra i det?
I boken ger jag lite bakgrund till varför kalsongfyllor är så populära i Finland. Jag tror att jag har hittat en ganska rättvist förklaringar. Först och främst har vi inte någon gammal restaurangkultur som till exempel i Medelhavsländerna. Dessutom hade vi långa avstånd och vi är ganska få i hela landet. På samma sätt har vi förföljts av den lutherska arbetskulturen. Vi hade också ett 13-årigt förbudslag vilket förstärkte en dubbelmoralisk inställning till alkohol. I följd av allt detta bildades en negativ kultur mot underhållning, där ett lätt liv inte föredras. Även om allt detta har förändrats på 30 år dricker 57 % av finländarna fortfarande sin alkohol hemma eller på sin egen tomt – du kan också hitta grafik i boken. Det här är de grundläggande faktorerna som har gjort hemanvändning till tradition. Samma sak gäller förmodligen Sverige och Norge i viss mån.

I din bok presenterar du att Finlands mörka och kalla klimat och långa geografiska avstånd har bidragit till skapandet av konceptet av kalsongfyllan. Men anser du att konceptet är tillämpligt som sådant i ett helt annat klimat och geografiskt sammanhang, som till exempel här i Spanien? Har du fått feedback om boken från spanska läsare?
Feedback från Italien och Spanien har varit lite förvirrande. Jag har frågats hur detta skulle fungera där. Jag har sagt att det inte nödvändigtvis fungerar så bra där alls eftersom kulturarven är helt annorlunda. Det bor mycket fler människor i medelhavsländerna och alla tjänster är väl tillgängliga. I Finland, där kottarna är frusna under nio månader av året, har omständigheterna naturligen behövt organiseras på ett annat sätt. Å andra sidan, i USA, Tyskland och Nederländerna och andra liknande länder har idén om kalsongfyllan snabbt förståtts. Därför har jag kommit till slutsatsen att omgivningen i Medelhavet är annorlunda. Här i norr eller till och med i norra Tyskland finns det tillräckligt med kyla och snö på vintern. Eftersom förhållandena är så pass olika jämfört med sommaren resonerar konceptet bättre här. Från den spanska mottagningen kan jag säga att jag fick den roligaste kontakten efter att jag hade intervjun med vårt institut. Ett spansk arkitektmagasin kontaktade mig och frågade vilken typ av belysning, möbler, textilier och färger som skulle passa för en kväll av kalsongfylla. Jag tänkte: ”Oh my god, är de verkligen på allvar?” Men jag trodde att de antagligen var det. Jag minns att jag rekommenderade ett ullsjal av kvalitetsmaterial och jag sa att färgerna kan vara brutna och belysningen skulle helst vara ‘’dim light’’, svagt ljus. Jag skickade till och med en bild av min soffa till dem men jag vet inte om artikeln någonsin släppts. Men det var ganska speciellt.

Under våren har din bok fått ny drivkraft och har återigen varit i titlar på tidningar runt om i världen. Har pandemierna och karantänerna lett till att folk har börjat använda det finska sinneslandskapet mitt i krisen? Hur har den här nya hajpen av kalsongfyllan påverkat ditt liv i vår?
Det har blivit tydligt när människor fysiskt måste vänja sig att vara ensamma. Pressen har börjat undra om det finns något – om inte positivt – men någon ”förebild” för hur man ska hantera detta. Samtidigt hade många kommit fram till att denna Finnish method skulle kunna vara ganska bra. Först märkte jag det i och med att min Kalsarikänni-sida på Facebook började ha lite mer trafik. Sedan började jag se pantsdrunk -hashtags på nätet. New York Times kontaktade mig för att fråga om jag hade tid för en intervju. Jag var verkligen glad över detta eftersom de inte skrev om boken tidigare. Även BBC hade någonting på gång. Det tros att en kalsongfylla kan underlätta isoleringen och trycket eller problemen som det resulterar i.

Tror du att Kalsarikänni är lämplig för tiden under karantän? Kan det finnas några risker med att använda kalsongfylla-metoden i detta enastående nödsituation?
Visst finns det risker här eftersom begreppet kalsongfylla som jag presenterar i boken betyder inte att man dricker tills man blir packad. Den är avsedd för extempore -användning i vardagen för att lindra stressen orsakad av en normal arbetsvecka eller pendling. Utgångssituationen är nu annorlunda när människor är isolerade och inte kan gå ut. Här är faran att någon tar boken och dess lärdomar för allvarligt vilket kan bli ett problem. Jag har alltid försökt understryka att om kalsongfyllan förändrar till en besatthet eller lust måste vi då överväga saken igen. Människor har sina egna metoder för att lindra stress. Vissa gör hantverk, andra alfabetiserar något eller tittar på TV. Det är alltid så unikt att hur man bryter ner stressväggen. Kalsongfylla är en tillfällig hjälp, men bara en tillfällig sådan.

Vilka drycker skulle du rekommendera för en kväll av kalsongfylla?
Även om jag försöker att undvika alla typer av könsstereotyper så har jag själv på en öl och snapslinje. Å andra sidan vet jag att många kvinnor föredrar cava. Men jag hoppas att folk kommer ihåg vikten av ett saltigt snack. Den spanska tapas-kulturen är väldigt bra här. Sarri (institutets nuvarande direktör) lärde mig det på 1980-talet. Vi tillbringade kvällen på kanske tio barer och vi behövde inte ens äta eftersom mitt blodsocker stannade upp hela tiden tack vare tapas.

Vad gör du på din fritid och vilka aktiviteter är dina egna favoriter förutom kalsongfylla?
Så här under coronaisoleringsperioden när det är den åttonde veckan när jag jobbar hemifrån, upplever jag att min läshastighet har blivit sämre och det är svårt att fokusera på något som kräver mycket intellektuell ansträngning. Tiden har gått fort när jag läst tidningar som Hesari (Helsingin Sanomat) bland annat. Jag har försökt gå ut för en timme dagligen oavsett hur vädret var. Huvudet tål inte att vara inomhus konstant. Om du måste lägga din hjärna på hyllan, som vi säger i Finland, rekommenderar jag finska reality-serier som till exempel Huutokauppakeisari (auktionsmästare), eftersom man inte behöver tänka på något när man tittar på dem. Jag tror att det också är målet för kalsongfyllan, en fullständig återställning. Till exempel i serien Poliser när poliserna får ett uppdrag går de till platsen, slutför uppgiften och återvänder till stationen i slutet av skiftet. Det är fantastiskt att titta på när proffsen gör sina jobb. Självklart skulle jag kunna säga att jag läste Dostojevskijs hela produktion från slut till början men mer krävande litteratur passar inte längre för kvällens aktiviteter…

För att ansluta: Om du inte hade skrivit den här boken, skulle du ha läst den själv?
(lång tystnad)

Intervjuare: * hahah *, lång tystnad!
* Skrattar *
Det här är ganska bra. När jag fick Hygge-boken en gång i tiden från min förläggare flinade hon på ett konstigt sätt som att ‘’du kanske gillar den här’’. Jag läste de första 20 sidorna och skrattade så att jag nästan grät, gud att detta är bra parodi. Så subtilt hån att herregud! Då insåg jag ganska snabbt att det inte är en parodi alls. Boken hade skrivits på högsta allvar. Dessa självhjälpsguider är allmänt ganska lika varandra. Jag skulle aldrig ha börjat skriva en riktig självhjälpsguide. Men om någon hade sagt att en rolig parodi av självhjälpsguider har gjorts här, skulle ordet parodi ha fått mig att tänka: ”Om jag läser en, kunde jag läsa en parodi. Om den är bra kan man ta reda på hur dessa självhjälpsguider är.”. Jag hoppas att det nu låter inte för skrytande!

Tii sist, vill du skicka hälsningar till dina läsare?
Jag har använt en hashtagg som #keepcalmandpantsdrunk men jag vet inte om någon har ens märkt det. Under detta virus måste man bara hålla huvudet kallt och fortsätta även om det är så himla svårt. Jag rekommenderar att man träffar människor virtuellt. Jag har varit med på några hemmafestar och ölkvällar som tog plats via Google Hangouts och de har varit förvånansvärt mysiga. De har fått mig att känna precis som efter en riktig barkväll eller en hemmafest: lite utmattad och rengjort känsla. Detta är ett praktiskt tips som kan tillämpas. Jag skulle vilja säga specifikt till Madrid att jag längtar efter att vara där igen. Det är en av mina favoritstäder. Det finns så mycket att se och göra och underbar mat. Så snart den här situationen förbättras kommer den att vara nästa på listan.

Meny