Oliver Green är en 26-årig artist, född i Vanda och bosatt i Madrid. Han släppte sin första skiva, 4th Avenue (2017), i februari. Olivers singlar har man kunnat höra även i finsk radio, och i mars kommer han att framföra sina nya låtar på stora scenen i Teatro Barceló (f.d. Pacha), Madrid. Trots sin unga ålder har Oliver haft stor framgång i staden, som är full av begåvade, potentiella artister. Vi ville ta reda på vad som driver denna artist.
Du är född i Finland och har bott på olika ställen i världen. Berätta lite om hur du kom dig till Madrid och vad som fick dig att välja artistkarriären. Hur började allt?
Mina föräldrar var turistguider och därför flyttade vi till Lanzarote från Finland då jag var liten. Efter detta bodde vi även i Portugal och Malaga. Jag åkte till Barcelona för att jobba i två år före jag flyttade hit till Madrid. Allting startade från min pappa. Han var musiker och skådespelare, vars fotsteg jag följde. Som femåring började jag spela gitarr. Då jag var 13 år skrev jag min första låt. Jag studerade musik i Oxford Trinity College, varefter jag flyttade till Madrid så att jag skulle kunna studera skådespeleri i Cristina Rota-skolan och syssla med min egen musik.
Vad inspirerade dig att göra skivan 4th Avenue?
Skådespelarutbildningen var väldigt tuff, där måste man tänka väldigt mycket på vem man är och varför. Man gräver upp sin bakgrund och saker från det förflutna, så att man bättre förstår ”vem man är”. Och då jag slutligen var klar med skolan var jag i ett väldigt dåligt läge. Jag var i ett sårbart tillstånd och 4th Avenue var ett sätt för mig att klara mig ut detta livsskede. Jag åkte till Malaga och började skriva ”self-help”-låtar. Efter detta flyttade jag tillbaka till Madrid, och efter två år föddes singeln 4th Avenue ur låtarna. Det var alltså inte så att jag spelade en enda låt i två år, utan först efter två år såg jag den slutliga visionen av låten, och jag fick sådan aha-upplevelse att ”Ooo! 4th Avenue!”. För mig betyder 4th Avenue en resa, en gata, där ”vi alla är unga och där allt går bra”.
Du har länge bott i Spanien och alla dina låtar är på engelska. Men syns finskheten i dig på något sätt? Har du funderat på att inkludera finska i dina låtar?
Jag har många kusiner i England, från min pappas sida, men i Finland endast en avlägsen kusin, som jag inte har sett på länge. Finland syns inte så mycket i mina låttexter eller -stycken, men det syns i mina vanor och i mitt sätt att arbeta. Finskheten syns i mig och mina drag. Eller egentligen, alla mina goda egenskaper är finska, så som flit och långa arbetsdagar. Och förstås utseendet! Och jo jag har funderat på att använda finska i mina låtar, men min mun har bara inte klarat av det. Jag kan inte rimma på finska, de kommer bara inte naturligt som på engelska. [quote align=”right”] “My music is Finnish from heart but American from ear.” [/quote]
När var du senast i Finland och kommer vi att se dig på finska scener?
Jag var i Finland i november 2015. Jag tycker i själva verket väldigt mycket om Finland… den där känslan då du kan köra runt i lugn och ro i naturen. Jag vill gärna resa dit igen för att andas en stund. Å andra sidan finns det en väldigt stark festivalkultur i Finland och jag skulle hemskt gärna spela på en finsk festival! Gärna redan i sommar, men allt är fortfarande öppet, så jag kan inte med säkerhet säga någonting ännu.
Som finländare har du säkert grejer du saknar med Finland, vilka?
Självklart! Jag njuter av typiska finska saker såsom sommarstugar, bastun och lugn och ro. Jag saknar den typiska maten och ölen, som man inte får här, såsom Kabanossi, Fazers Lontoo rae och Karhu. Mest saknar jag ändå helt enkelt att bara komma och hälsa på och kanske hitta en fru! Drömmen skulle vara att på äldre dagar köpa den där röda stugan vid stranden och en egen häst, som skulle heta Thunder.
Skulle du ännu vilja säga något till dina finska fans?
Moi! I hope to see you soon, very very soon, and then we can have mökki party!
