Färgglada decennier och kraftfulla former har passat in i bildkonstnären Totte Mannes nästan 60-åriga karriär. För att hedra konstnären på hennes 89-årsdag publicerar vi verbala porträtt från hennes liv.
Totte Mannes föddes för nästan 90 år sedan då världen var helt annorlunda, i ett litet, nyligen självständigt land. Dotter till en finlandssvensk mor och en finskspråkig far växte hon upp i Kajana första åren av sitt liv, varifrån familjen sedan flyttade till Vasa i följd av hennes fars död.
En konstnärskarriär var en tidig dröm hos Mannes, men den var svår att förverkliga i det krigshärjade Finland. Totte studerade två gånger vid Konstindustriella högskolan, men då ansåg hon att den finska konstutbildningen var för restriktiv och full av regler. Totte själv säger att hon aldrig har varit en bra person att göra som tillsagt. Svenskspråkiga Totte flyttade sedan till Sverige för att studera måleri på Reybekiel School of Art i Stockholm.
Oflexibilitet belönades. Efter att ha greppat borsten en gång har Totte inte tappat den. Starka färger, teknisk precision och eftertryckliga former är Tottes bravurer.
Från konstskolan tog vägen till världens båda sidort, Hong Kong och Colombia. Totte var särskilt imponerad av Sydamerika och dess rika natur, råa historia och härliga människor. Kontinenten har till exempel inspirerat till de magnifika segeltavlorna som färdigställdes till Columbus 500-årsjubileum, som är en hyllning till sin tids äventyrliga seglare. Ett bra segel är flätat av många garn. En noggrann titt på seglens veck kan avslöja mörka toner som skildrar de revolutionerade resornas två olika öden.
Totte kom till Madrid år 1969 och har inte lämnat sen dess. Madrids otroliga ljus var det som fick konstnären att bygga sitt hem såväl som hennes karriär i den bergiga huvudstaden. Spanien var fortfarande väldigt annorlunda på den tiden, och levde de sista åren av Francos styre.
Totte lever konst inte bara genom sina ögon, utan också genom sina öron. Hon har spelat piano sedan femårsåldern och har gett upp sitt eget piano bara inför tvång. Vid ett tillfälle i sitt liv hade hon inte ett piano på åtta år, tills hon en kväll gick ut för att köpa te men slutade med att köpa ett piano. Sedan dess har tonerna och penslarna levt i harmoni. Ibland brukar konstnären skämta och säga: ”Jag har tre vänner: tobak, Campari och pianot”.
Trots sitt norrländska ursprung hadeTotte inga problem med att bli del av de spanska konstkretsarna. Hon tillhörde till exempel gruppen Rytm- och normkonstgruppen, som bestod av fyra personer; målaren Miguel Alberquilla, kompositören Carlos Cruz de Castro, målaren och skulptören Carlos Evangelista samt konstnären själv. Rytm and Norm anordnade till och med en gemensam utställning i Finland år 1994. Totte har ofta hjälpt till att knyta band mellan sina två hemländer.
Kraftfulla former och intensiva färger är typiska för Tottes konstverk. Hon vill beskriva tredimensionalitet, ljusets och skuggans spel med former. Glaciärer, segel, rep, löv, musik… Totte vet hur man väcker dem alla till liv och får kurvor, veck och taggiga löv till liv.
Tottes personligheten är även liknande: hon är elegant och får vem som helst i sin fälla med sin essens. Kanske var det därför Totte på sin tid så enkelt skapade sin egna krets i ett främmande land. I hennes hem firade flera av de mest kända namnen inom spanska konsten under 80-talets gyllene decennium.
Totte har sagt att förutom färger och former är hennes konst född utifrån känslor. Under de första åren av hennes konstnärskarriär var hennes verk ofta arga. Senare började hon leta efter teman från olika världshändelser: som konstnär vill hon måla det som berör människor. Hemma hos Totte är radion alltid på, fönstret mot gatan är också alltid öppet, varifrån det spanska småtalet kommer ända fram till staffliet. I många av sina målningar har hon behandlat bistra ämnen som religionskrig, flyktingar och #metoo-rörelsen.
Det röda bandet sveper sig runt mitt i de dystra skuggningarna. Bandet verkar sjunka och sakta försvinna. Det knallröda bandet är en metafor för en röd flytväst som drunknar i Medelhavet, har konstnären berättat om sin Lifevest-målning. Det är svårt att föreställa sig hur vi inte skulle bli mållösa framför tavlan.
I sina senaste målningar sysslar hon med vacciner. Stilen är bekant från verken i Ecumenia-serien, med influenser från konstnärens år i Sydamerika. De nya målningar är en hyllning till de forskare som räddade oss från pandemin.
Lägger man märke till varifrån konstnären till verken kommer ifrån fastän hon har bott flera år utomlands? Antonio Maura, en gammal vän till konstnären, skulle förmodligen svara ja. Han beskrev Tottes arbete så här:
”Totte Mannes har varit och är troende mot sig själv och hennes vandring från nordens mörka slätter till söderns länder finns nedtecknad i hennes målningar som en dagbok.”
Antonio Maura, 2004
Bild: Totte Mannes tillsammans med institutets direktör Pauliina Ståhlberg i konstnärens ateljé.
