Festivalen Kolibri, som stöder mångkulturalism och mångspråkighet har som hedersgäst för året 2018 valt brasiliensk-portugisiska illustratören Yara Kono, som kommer att gästa festivalen för att presentera sina arbeten.
Vilka är de viktigaste elementen i ditt arbete? Syns där din egen bakgrund eller mångkulturism över huvudtaget?
För mig är illustrerad litteratur som ett värdefullt föremål. Jag har varit ett stort fan och en läsare av detta format så länge som jag kan minnas. I böckerna finns det inga gränser länder emellan. Alla ingredienser är viktiga. Jag läser fram- och bakpärmen, omslagen… Jag tittar på boken framlänges och baklänges många gånger och njuter. Därför är det det svårt att uppge det allra viktigaste elementet; en blandning av bra ingredienser gör en bilderbok bra. Dock finns det en ingrediens som är oundviklig: ideén, konseptet. Utan det så blir det inte en bra bok. Böckerna som jag har illustrerat innehåller delar av mitt liv, min vardag och mitt kulturusprung (min pappa är japansk, själv föddes jag i Brasilien och har bott nästan 18 år i Portugal). Jag influeras också av böcker som jag har illustrerat tidigare, speciellt om det är fråga om det en seriepublikation. Jag tror att detta händer i praktiken oavsiktligt.
Hur får du inspiration och ideér till nya böcker?
Jag har privilegiet att alltid när det är möjligt välja böckernas teman och texter som jag illustrerar. Det är inte närapå alltid möjligt. Böckerna som jag gör helt och hållet själv får inspiration av saker som hör eller har hört till mitt liv och med vilka jag har ett emotionellt band. Batata chaca chaca blev till eftersom jag tycker om matlagning. Inte dock för att jag skulle vara en bra kock. Jag är långt ifrån det, men varför skulle jag inte föra mitt eget kök till boken och be läsare om hjälp med matlagningen. Boken blev som ett laboratorium, där interaktionen mellan boken och läsaren beror på läsaren. Boken Telefine sem filo som publiceras snart innehåller ett skämt om trasiga telefonen, som jag lekte mycket som barn. Det är mitt sätt att fira vänskapen eftersom utan vänner, så skulle den här boken eller skämtet inte finnas. Boken Cem sementes que voaram, som jag gjorde tillsammans med Isabel Minhós Martis, har som tema trädens och naturens styrka och vishet, vilket är ett kärt tema för mig.
Tror du att kommunikation med hjälp av bilder är lättare än kommunikation genom ord? Är kommunikation via bilder lättare för barn än för vuxna?
En tråd skiljer på bilden och ordet. Både bilder och ord kommunicerar och jag tror att ett av alternativen är mer komplext för andra och lättare för andra. För mig personligen är det lättare att kommunicera via bilder. Jag tror att det i detta fall inte finns någon gräns mellan vuxna och barn, utan varje läsare är unik och tolkar varje bild och ord på sitt egna sätt. Men jag tycker att det är fascinerande att se barn som utvecklar otaliga berättelser från en bok där det inte finns text. Är inte det häpnadsväckande?
Har du besökt Finland tidigare? Är du bekant med nordisk barnlitteratur- och illustration från tidigare?
Det här är min första gång i Finland och mina förväntningar är stora. Jag känner inte till den nordiska litteraturen, men som jag sade tidigare, så har böcker inte statsgränser, utan det finns alltid något nytt eller fint att uppleva som författare eller läsare, vare sig man är hemma fr ån Sydamerika, Asien eller Nordeuropa.
