Dialog mellan Lily Díaz Kommonen, professor i Nya medier på Aalto Universitetet och Jukka Savolainen, direktör för Designmuseet i Helsingfors.
Onsdagen den 9 oktober hade Jukka och jag möjligheten att diskutera om Design Club, som redan sedan ett tag tillbaka har håller på att utvecklas på museet. Vårt samtal tog plats på Designmuseets trevliga och eleganta café på Högbergsgatan 23, Helsingfors.
(Lily Díaz Kommonen) Jukka, kan du förklara för oss, vad är Design Club?
(Jukka Savolainen) Design Club är en nätverk mellan dem som har en relation till design eller till användning av design. Design kan fungera som ett verktyg för inspiration likväl i industrisektorn som i privatlivet och man kan kan även säga att design också fungerar som en platform för diskussion. För tillfället har vi ett strategiskt samarbete med Aalto universitetet. Som professionella inom området museikunskap, är vi inte professionella i design eller regissörer av design. Men på universitetet finns det mycket professionella och erfarenhet. Därför föddes idén om att använda kunskapen och kapaciteten (av professorer och studerande) för museet för att på det sättet kunna skapa mera innehåll och nya evenemang.
Jag tror att det som du säger har en koppling med vad akademikern i design, Hort Rittel, kallade ”symmetrin av ignorans”, han ville säga att olika personer har tillgång till olika typer av information och kunskap. Ibland när det anses utgöra ett hinder, men Rittel såg det inte så utan som som en möjlighet att skapa nya kunskaper. Dessa koncept av Rittel har applicerats i problemlösning där samarbete kan tillämpas.
(Lily) Och vilka är målen med Design Club?
(Jukka) Idéen är att locka designers och företag som redan använder design som en del av processerna i sitt företag. Vi anropar även dem som inte ännu använder design för att då kunna prata och diskutera om möjligheterna som finns att använda design i företagen och även i livet i allmänhet.
(Lily) Med andra ord försöker Design Club öppna ett nytt utrymme i både teoretisk och fysisk form. Det påminner mig lite om ”ett mål som befinner sig på gränsen”, som Susan Leigh- Star och Geoffrey Bowkers definierade det. De hänvisar med termen till abstrakta föremål-som även kan vara aktuella föremål- som tillåter olika vetenskapers synsätt på tolkandet. Som exempel kunde användas jordklotet, som en antroprolog, historieforskare eller konstnär tolkar på väldigt olika sätt.
(Jukka) Det stämmer!
(Lily) Har du exempel på framgångar som Design Club har haft?
(Jukka) Viktigaste framgången har varit förbindelserna som designers och företag har skapat. Några produktkampanjer, som har uppstått som ett resultat av Design Clubs möten, har redan varit. Företagen har möjlighet att bekanta sig med designers och båda märker att de kan arbeta tillsammans. Design Club sammanför människor. Viktigaste berättelserna är dem där nya bekantskaper påbörjar ett samarbete och den vägen uppstår det nya möjligheter som de förverkligar.
(Lily) Med andra ord hjälper Design Club sina medlemmar att samordna och omfördela information och kunskaper.
(Jukka) Ja.
(Lily) Hur tycker du att man kunde förbättra Design Clubs koncept?
(Jukka) Till exempel så tack vare vår framgång har det kommit fram att vårt nätverk är mycket större än vad vi från början trodde. Att betjäna alla och fylla allas krav är inte alltid lätt. Det är rätt så svårt att vara säker på att vi fyller alla förväntningar och att delta i nätverkets verksamhet har en värdefullt resultat.
(Lily) Och vilken typs företag och affärer har anslutit sig till Design Club ?
(Jukka) I Design Club finns det stora företag, som till exempel ett läkemedlsföretag, företag som utvecklar infrastrukturen och designföretag, samt små företag som knappt har påbörjat sin verksamhet. Det finns mycket variation. Idéen är det inte bara ansluter sig företag som redan utnyttjar design, utan även sådana företag som behöver lära sig att använda design i sin verksamhet.
(Lily) Vilka är några av de hinder som har uppkommit i innovationsprocessen och hur kan Design Club hjälpa?
(Jukka) Ett av de största problemen som innovationsprojekten möter är det att man inte genast får reda på det kommersiella slutresultatet. Produktens komersiella värde är inte uppenbar från början.Och eftersom värdet inte är från början är klart , så är människor rädda för att investera i produkten. Många av dessa projekt är därför prövningar.
Det som är bra med Design Club är att det finns arbetskamrater som man kan lära sig av. Du kan se projekt som andra har har genomfört. Och man kan se hur de tagit en risk och investerat i något nytt. På detta sätt kan man lära sig att det ibland är värt att ta en risk.
(Lily) Med andra ord så är samarbetena mellan företagen inte endast pengautbyte utan samarbetet fungerar även på ett emotionellt plan.
(Jukka) Precis.
(Lily) Hur kan studeranden, konstnärer och designers delta?
(Jukka) Till exempel så ordnade vi en ansökan för nya utställningsförslag och vinnaren för ett pris i from av pengar. På detta sätt kan designers skapa nya saker. Vi ger dem en möjlighet att skapa design genom att stöda dem finansiellt.
(Lily) Jag talar för Aalto-universitetets del när jag säger att vi har deltagit i Design Clubs verksamhet och även gynnats av den. Till exempel så har museets finansiella och konstnärliga stöd varit nödvändigt då vi utvecklat virtuell verklighet- installationen på året 1900 Paris världsutställning av Finlands Paviljong, som befinner sig på utställningens huvudgalleri. Tror du att detta är en modell som man möjligtvis kunde exportera?
(Jukka) Det finns mycket intresse. Vi skulle vara glada om andra länder och organisationer kunde använda denna öppna kunskapens (Open Knowledge) modell.Vi kan dela det vi lärt oss. Som organisation har vi varken behövlig kunskap eller tillräckliga resurser för att sprida modellen. Men definitivt gläds vi, om denna Design Club idé börjar sprida sitt på annat håll
(Lily) Tack!
(Jukka) Nöjet var på min sida!
