Författaren Ana Paula Ojeda har bjudits in till Kolibrí 2022-festivalen* tillsammans med illustratören Juan Palomino för att ge workshops om mexikanska myter. ”Jaguarens roll i de olika myterna är fascinerande, eftersom den är kopplad till universums kaos och ordning, till tidens struktur, till natten, till underjordens värld, till femininitet och till livet och döden”, berättade hon för oss. Vi pratade också med henne om hennes deltagande i olika projekt för den lokala utvecklingen, miljöutbildningen och läskunnigheten samt bevarande av ursprungsspråken i Mexiko.
Hur uppstod idén att göra böcker om myter? Hur var samarbetet med illustratören Juan Palomino?
Idén till böckerna kom från ett gemensamt intresse kring myterna och den kulturella mångfalden i vårt land. På ett mer personligt plan började mitt intresse för myterna när jag insåg hur de är ett av de djupaste uttrycken vi har för kulturell mångfald, eftersom de inte bara syftar på saker som på ytan gör oss olika (som t.ex mat och kläder), utan snarare berättelser som talar om hur vi strukturerar och förklarar verkligheten, och hur vi förhåller oss till allt omkring oss. De är berättelser som talar om att vi är människor i världen och om de många sätt vi ser och förstår verkligheten.
Däremot kom idén till skapandet av denna boksamling om myter från intresset att göra ämnet mera populärt för en bredare publik och inte nödvändigtvis bara för akademiker. I denna mening anser både jag och Juan Palomino att det är viktigt att det finns böcker för populariseringen av myter som inte berövar myterna sitt symboliska innehåll, eftersom det är detta som skiljer en myt från en saga eller någon annan berättelse.Det finns risker med att förenkla och infantilisera myter, eftersom det kan orsaka skador för den kultur myten kommer ifrån. Tyvärr är detta ett mycket återkommande och skadligt fenomen i Mexico.
Angående mitt samarbete med illustratören Juan Palomino är det viktigt att nämna att vi förutom kollegor har varit ett par sedan många år bakåt, så jag kan inte säga om det har varit en svår eller enkel relation (skratt). När det gäller böckerna har närheten och sammanträffandet av idéer, bekymmer och intressen gjort att de kan byggas på ett mycket naturligt sätt. Det är inte böcker där texten gjordes först och sedan illustrerad, eller tvärtom, utan snarare böcker som vi skapade tillsammans från början och där vi utvecklade texten och bilden parallellt. Jag skulle framför allt säga att det har varit ett glädjefullt och spännande samarbete.
En del av böckerna har översatts till andra språk. Vilka svårigheter har översättarna stött på?
Våra böcker har faktiskt översatts till flera olika språk, men i väldigt få fall har jag arbetat hand i hand med översättningsteamet, så jag är inte medveten om de svårigheter som denna process har inneburit. En av de översättningsprocesser som verkar mest intressant för mig, var av boken ”Jaguar, Corazón de la Montaña” till Ayuuc-språket (ursprungsspråket i delstaten Oaxaca). Jag var särskilt intresserad av den här översättningen eftersom vissa versioner och aspekter av myten som berättas i boken delas av nästan alla mesoamerikanska kulturer, inklusive Ayuuc, så att arbetet med översättarna skulle ha gjort det möjligt för mig att se hur människor från denna kulturella tradition tolkar och värdesätter sättet hur vi berättar om myten.
Däremot översättningsprocessen av boken ”Ladrón del Fuego” till tyska, av förlaget Baobab Books, följde jag noga med. I denna process var det uppenbart att översättningen från ett språk till ett annat inte innebär att säga samma sak på två språk, eller med olika ljud, utan det innebär också en översättning av världen, eftersom sätten vi har att namnge verkligheten är baserade på historiska processer och olika världsbilder.
Förutom att skriva deltar du i projekt för att hjälpa bevara ursprungsspråken. Hur är situationen för ursprungsspråken i Puebla, ditt arbetsområde?
Ja, jag skulle säga att min huvudsakliga uppgift snarare är att koordinera det social-miljömässiga programmet för Kolijke reservatet, där vi genomför processer för naturvård och samhällsutveckling i ursprungssamhällen i Sierra Norte de Puebla, utifrån antagandet att alla projekt som strävar efter att bevara ekosystem måste ta hänsyn till invånarna i territoriet med deras specifika kulturella metoder. Av denna anledning genomför vi åtgärder som syftar till att främja samhällsorganisationsprocesser och produktiva projekt som inte skadar naturen och förbättrar levnadsvillkoren i regionen, med tanke på att de är samhällen som lever under extrem fattigdom.
Men utan att försumma att betrakta de materiella livsvillkoren viktiga, har det blivit tydligt för oss att vården av miljön går hand i hand med processerna för att värdera identitet och territorium. Kulturella aspekter som språk är grundläggande för att skapa kopplingar till det utrymme som är bebott och med omsorg om livet i alla dess former. På detta sätt, även om projektet som jag deltar i inte arbetar specifikt med bevarandet av ursprungsspråk, främjar det processer av kultur- och identitetsbekräftelse och omvärdering som naturligtvis går genom revitalisering av modersmål. Dessa handlingar är särskilt viktiga i sammanhang som de i Mexiko, där processerna av hundratals år av våld, utanförskap och diskriminering av ursprungsbefolkningarna har genererat skam och undervärdering av dess medlemmar på grund av deras kulturella rötter och identitetsdrag. I denna mening, även om det kan verka oväntat, går språklig förlust ofta hand i hand med miljöförstöring. Baserat på det föregående anser vi att både den språkliga omvärderingen samt vården och försvaret av territorierna måste ske i organisatoriska processer och baserat på autonoma beslut av folken själva.
Där jag arbetar, i kommunen Zihuateutla i Sierra Norte de Puebla, talas två språk, Nahuatl och Totonac, och även om båda är hotade språk, har Totonac mycket färre talare och löper större risk att dö ut pga. att det finns färre politiska rörelser för kulturella anspråk och på grund av språkets eget sätt att vara, vilket innebär att dess olika varianter (till skillnad från Nahuatl) är praktiskt taget begripliga med varandra, vilket försvårar undervisnings- och spridningsprogram. Dessutom, till skillnad från Nahuatl, är Totonac ett språk som började skrivas alldeles nyligen och som knappt börjat bygga och standardisera sin grammatik.
Vad måste man ta hänsyn till när man förbereder workshops för barn? Hur ser de workshops du har förberett för Kolibrí ut?
Jag skulle säga att för att göra workshops för barn är det viktigt att först tänka på att även barn är komplexa varelser och man måste vara försiktig så att man inte underskattar dem. Jag anser att de aktiviteter som riktar sig till barn vid många tillfällen förenklas till en nästan respektlös grad- Fastän inställningen till teman och aktiviteter inte är densamma som de som genomförs med vuxen publik, lever barnen också i denna värld , med dess komplexitet, grymheter, smärtor och problem och därför anser jag att det är konstigt att prata om ”vuxenteman” och ”barnteman”. Jag tror att alla teman kan vara göras barnsliga.
Däremot tror jag att det är viktigt att tänka på att inte se en barnpublik som homogen, inte bara på grund av den individuella mångfalden utan också på grund av deras speciella livsberättelser samt deras kulturella, politiska och ekonomiska sammanhang där de växt upp.
I planeringen av de workshops som vi förberett för Kolibrí utgick vi från det faktum att Juan och jag kommer från ett samhälle som förmodligen skiljer sig mycket från de deltagande barnens, en situation som vi ville ta vara på som en chans att träffa och lära av varandra. På detta sätt bygger workshoparna på att dela myter och kulturella aspekter från vårt land Mexiko och att provocera barnen att berätta historier, hitta på myter och skapa bilder utifrån sina egna kulturella referenser.
Vilka mexikanska myter skulle du rekommendera till de finska läsarna?
Jag vet inte om jag skulle rekommendera någon speciell myt, snarare skulle jag ge en inbjudan till att vara intresserad av myter som ett ämne, eftersom jag tycker att myter från hela världen är fascinerande, såtillvida att de förklarar ett sätt att se verkligheten utifrån en världsbild i synnerhet. När det gäller Mexiko skulle jag säga att jaguarens roll i de olika myterna är fascinerande eftersom den är kopplad till universums kaos och ordning, till tidens struktur, till natten, till underjordens värld, till kvinnlighet och till liv och död. Jag rekommenderar myten också eftersom jag har en nära relation till djuret eftersom symbolen för jaguaren i Mayakulturen var min mammas ämne för studier under hela sitt liv.
Vilken uppfattning har ni i Mexiko om de nordiska länderna i allmänhet och i synnerhet om Finland?
Jag tycker att den här sista frågan är väldigt underhållande, just för att det i Mexiko finns en väldigt idealiserad uppfattning om de nordiska länderna och i synnerhet om Finland. Det är vanligt att höra i tillfälliga konversationer att man önskar att utbildningen i Mexiko var som i Finland, man önskar att vårt land var som Finland samt önskar att vi medborgare var civiliserade som i Finland. Jag tror att Finland, inför de problem som dagligen upplevs i Mexiko, såsom bl.a våld, fattigdom, korruption, har Finland blivit en idealiserad referens i en viss del av den mexikanska befolkningens kollektiva fantasi, även utan att veta något om landet. Men Mexiko är väldigt stort och mångsidigt så i många sammanhang, särskilt i icke-urbana sammanhang, är jag inte ens säker på att det ens finns en föreställning om att Finland existerar, än mindre vad det är för land eller var Finland finns. På grund av det spanska namnet Finlandia så föreställer vi oss i Mexiko att Finland är ett mycket avlägset land, vid världens ände.
*Besöket i samarbete med Finlandsinstitutet i Madrid samt Mexikos ambassad i Finland.
