Den portugisiska teatergruppen O Som do Algodão (på svenska Ljudet av bomull) skapar föreställningar för bebisar och småbarn. I hjärtat av ensemblen fungerar två portugisiska kvinnliga konstnärer, Dulce Moreira och Mariana Santos, som har över 12 års erfarenhet av att skapa underhållning för barn. Deras föreställningar är sinnrika, musikaliska och performativa upplevelser där våra sinnen är i en central roll i förhållandet till världen. Vi diskuterade med dem inför deras medverkande i årets Kolibrí-barnfestival som ordnas i Helsingfors, Vanda och Esbo.
O Som do Algodão är en teatergrupp som gör föreställningar för småbarn. Varför har ni valt just den målgruppen?
Vårt arbete fokuserar på familjen och vi ville erbjuda en organisk konstnärlig upplevelse för alla familjer med Konsten som fokus. Vi gör föreställningar för alla åldrar men har valt att fokusera på barn. Våra verk använder ord och ljudvärldar för att utforska världen genom känslor och intryck. Vi tror på att det är viktigt att genom konst som fokuserar på familjen skapa nya sätt att se på världen, vara i kontakt med andra och bygga nya utrymmen där vi känner oss fria.
Vad är det bästa med att jobba med barn?
Barn brukar ge ärlig respons. Genom att jobba med dem förstår vi vad som funkar och inte, vilket annars kan vara väldigt svårt. Energin som vi ger och får är otrolig och möjliggör sätt för oss att bidra till nästa generation, lära oss av dem och understryka värderingar som t.ex. frihet att vara sig själv, ärlighet inför andra och att dela med sig av sin fantasi.
Vilka saker bör man ta i beaktande då man planerar föreställningar för barn? Är ni förberedda för oväntade situationer och är ni redo att improvisera?
Vårt arbete är avsett att erbjuda en föreställning som kombinerar teater, sagoberättande och musik. Varje föreställning kräver flera timmars arbete. När man jobbar med en så här krävande publik måste man såklart vara beredd på oväntade situationer och att improvisera. Det är en konstant utmaning!
Ni har en lång erfarenhet med att jobba med barn. Finns det något som alla barn gillar? Är barn likadana runt om i världen?
Då vi reflekterar över vår 12 år långa erfarenhet kan vi konstatera att musik, ljud och kroppspråk förenar publiken i olika länder. Men barn är olika, till och med de som kommer från samma land eller stad. Att hitta det som väcker känslor och berör dem är en konstant utmaning som resulterar i att vi tvingas utveckla vårt innehåll varje dag.
Ni har gjort väldigt många olika föreställningar. Varifrån drar ni inspiration?
Vårt arbete upstår via olika resurser. Vi utnyttjar litteratur, muntliga traditionella sagor och poesi. Då det kommer till musiken anpassar vi gamla låtar, skapar nya och använder oss av ljudlandskap som vi samlat på resor, i städer, vid havet och på landet. Genom mångsidiga arbetssätt försöker vi förmedla en fasetterad bild av världen.
Era föreställningar beskrivs som sinnrika, musikaliska och performativa upplevelser. Vad betyder ordet ”sinnrik” för er konst?
Olika sinnen är centrala infallsvinklar då vi tar oss an världen. För bebisar är de sätt att upptäcka världen. Genom sinnen föds de mest primitiva sätt att uppleva och uppfatta. Att röra olika element, känna olika ljudvärldar, bryta upp ord eller använda olika färger och ljus är olika sätt att skapa lärande genom känslor.
Vad tänker portugeser om Finland och finskhet?
Den kulturella kontexten mellan Portugal och Finland är väldigt unik. Många känner Finland för sina rika resurser, kulturpolitik och för den höga nivån på utbildning. En sak som vi har gemensamt är torsken; fisken som har en viktig roll i våra gastronomiska kulturer och som härstammar från våra kalla vatten.
Vi skulle gärna vilja veta mer om portugisisk konst. Kan ni rekommendera några portugisiska konstnärer, författare, musiker osv.?
Vi presenterar gärna följande konstnärer som vi tror kan ge en ny bild av Portugals kultur för den finska publiken. En del av dem, främst författarna och poeterna, har vi inspirerats av i vår konst.
Här är några av våra förslag:;
Manuel António Pina var en författare och journalist bosatt i Porto. Hans verk publicerades i Portugal och översattes till många olika språk. Pinas verk fokuserar främst på poesi och barnlitteratur men han skrev också flera pjäser, skönlitterära verk och krönikor. En del av verken gjordes om till film och tv och publicerades på skivor;
Ana Hatherly var en portugisisk akademiker, poet, bildkonstnär, esseist, filmskapare, målare och författare. Hon ses som en av pionjärerna inom experimentell poesi och litteratur i Portugal. Vi använder en del av hennes dikter och visuella verk i våra föreställningar;
José Afonso var en portugisisk sångare och kompositör. Han skrev verket Grândola, Vila Morena som militären använde för att bekräfta att revolutionen börjat den 25:e april 1974. I år firar vi revolutionens 50:e årsdag och att minnas Afonsos verk är ett sätt att visa respekt för alla frihetskonstnärer. Vi bearbetar hans låtar och ljud i våra verk;
Ana Lua Caiano är en portugisisk sångare, låtskrivare, kompositör, producent och konstnär. Hon representerar den nya generationen inom portugisisk musik. Som soloartist förenar hon populärmusik med elektronisk musik och hip-hop genom att använda sig av instrument som mikrofon, klaverinstrument, loop station, bassotrumma m.m. Genom att använda sig av flera olika instrument skapar hon ljudlager, perkussion och överlappande melodier.
