Institutet har intervjuat den framstående orkesterledaren Jukka-Pekka Sarastetta, som reflekterar över Jean Sibelius betydelse som kulturell och musikalisk symbol för Finland. Saraste lyfter fram hur Sibelius verk resonerar på olika sätt i internationella sammanhang och framkallar djupa känslor hos avlägsna publikgrupper. Han delar också med sig av sitt intresse för modern spansk musik och lyfter fram spanska kompositörer och vikten av kulturutbyte som har berikat både Finland och Spanien genom musiker från båda länderna. Jukka-Pekka Saraste dirigerar Helsingfors stadsorkester, som 2024 kommer att besöka flera spanska konserthus med ett program som kombinerar musik av Rachmaninov och Sibelius. Programmet utforskar närheten och avståndet mellan Finland och Ryssland.
Finland har utmärkta och internationellt kända dirigenter. Vad tror du det beror på?
Det här är en fråga som man ofta måste svara på och man måste alltid fråga sig vad det beror på. Jag tror att Finland har en tradition av den typ av egenskaper, talanger och gåvor som behövs hos en orkesterdirigent. Jag tror att det finska utbildningsväsendet har kunnat välja ut rätt sorts talanger och att det finns en stor skillnad jämfört med vissa andra utbildningsplatser eller traditioner.
Vad betyder Sibelius för dig som finländsk dirigent?
Det är en bra fråga, för om man dirigerar någon annan musik utomlands måste man alltid tänka på Sibelius betydelse jämfört med samtiden. Sibelius skulle till exempel ha velat studera med Bruckner, men han var för sent ute. Jag anser att Sibelius måste jämföras med all annan musik när man dirigerar utomlands, eftersom det i Finland är självklart vilken ställning Sibelius har.
I andra länder jämförs Sibelius i allmänhet med alla de stora, och Sibelius musik är på vissa sätt mycket originell jämfört med andra samtida. Han följde inte samma regler för perfektion som var uppskattade vid den tiden, och det är därför musiken är originell. På vissa ställen är musiken mer lättillgänglig än på andra, och orkestrar har olika förhållningssätt till musiken beroende på hur mycket Sibelius de har spelat.
Jag dirigerade till exempel en berömd orkester förra veckan som inte hade spelat Sibelius fjärde symfoni på 34 år. På sådana ställen tar det ett tag innan musiken öppnar sig, men i grund och botten är folk väldigt intresserade av Sibelius och hans språk över hela världen, även i Asien och länder där Sibelius inte har spelats så mycket.
Jag antar att jag ser på saken lite utifrån, eftersom jag har bott utanför Finland i 18 år. Jag tror att jag har en ganska objektiv syn på Sibelius som kompositör, och det är därför jag jämför Sibelius musik med all annan musik som jag dirigerar. Men jag måste ändå säga att det finns vissa värden och kvaliteter i den som alltid fascinerar mig. Det är den typ av originalitet och djup som hans musik besitter. Hans musikaliska språk, det finns något i det som är autentiskt finskt, men ändå mycket universellt. Vissa lokala saker kan bli mycket universella. Låt mig ge er ett exempel från Sibelius fjärde symfoni, som jag framförde med Finlands Radios symfoniorkester i Taiwan vid tiden för morden på Himmelska fridens torg i Kina. Framförandet av Sibelius fjärde symfoni var kanske det mest kraftfulla för publiken, och ingen vet varför, eftersom de flesta i publiken förmodligen aldrig hade hört den fjärde symfonin. Men det är något med den som är tilltalande utan att det behövs en förklaring. På något sätt behövde människor den typen av upplevelse under dessa politiska händelser.
Känner du till några spanska, latinska eller portugisiska tonsättare? Eller har du någonsin dirigerat musik som komponerats av spanska, portugisiska eller latinska kompositörer?
Ja, flera gånger, men det som intresserar mig mest just nu är förstås samtida spanska tonsättare. På vår festival har vi till exempel Francisco Coll, en samtida tonsättare som ligger i framkant. Naturligtvis har jag också dirigerat Villa Lobos och etablerade gamla kompositörer genom åren. Jag är intresserad av modern spansk musik och det spanska sättet att skriva musik. Det finns också ett betydande antal spanska musiker i olika orkestrar i Finland. Jag tror att det är en särskilt stor grupp av människor från andra platser som är just spanska. I Finland har vi den här typen av utbyte, där spanjorer har kommit till Finland för att studera och sedan söka jobb. Det finns duktiga musiker från Spanien som är riktigt duktiga musiker i Finland.
Har du märkt några skillnader i hur den finska musiken tas emot av olika nationella publiker?
Finsk musik är naturligtvis mycket mångsidig och det finns alla typer av musik, men till exempel Sibelius musik är så universell nuförtiden och den väcker intresse beroende på vilket verk det är fråga om. I allmänhet skulle jag säga att det inte existerar en skepsis mot Sibelius musik någonstans längre. Jag har haft många underbara och goda erfarenheter av att framträda i Spanien. Jag har alltid tyckt om den spanska publiken, som reagerar mycket spontant och entusiastiskt och applåderar saker som har lyckats. Jag ser verkligen fram emot vår turné.
Vi tackar La Filarmônica för att ha gjort denna intervju möjlig.
Foto: Felix Broede
