Keramikern Elena Palomos skulpturer utforskar känslor, kroppslighet och identitet där även spår av kulturarv syns. Finlandsinstitutet i Madrid har intervjuat Elena som vuxit upp mellan två kulturer och i sin konst förenar intryck från både den finländska och den spanska miljön.
Kan du berätta om din resa till att bli keramiker?
Min väg in i keramikens värld har inte varit självklar. Trots att jag som barn var jag väldigt konstnärlig och gillade att göra saker med händerna valde jag ändå att studera marknadsföring och kommunikation. Jag arbetade först inom mode och sedan inom design och konst med kommunikationsuppgifter. Att arbeta med händerna och keramiken kom tillbaka i mitt liv gradvis genom olika sammanträffanden. Jag gjorde många skisser av skulpturer och märkte att jag fäste särskild uppmärksamhet vid former och proportioner runt omkring mig. Jag saknade att arbeta med händerna och att förvandla mina egna tankar från skisser på papper till konkreta verk. Jag började först öva på egen hand hemma, och därefter sökte jag till keramiker Sami Rinnes kurs i Helsingfors. Sedan har jag även gjort residens i södra Frankrike och deltagit i olika kurser där jag fördjupat mina kunskaper i keramik. Numera har jag min egen ateljé där jag skapar alla mina skulpturer och verk. Det är också en plats där jag fritt kan lära mig genom att experimentera och begå misstag. Nästa steg blir att åka till Japan för ett två månader långt konstnärsresidens.
Jag arbetar mycket intuitivt. Dagliga observationer, tankar eller känslor är oftast utgångspunkten för formen. Leran ger mig möjlighet att direkt överföra en inre känsla till materialet, utan alltför många mellanhänder. Arbetet med keramik är meditativt och jordnära, men också överraskande och föränderligt. Jag känner att leran och mina skulpturer hjälper mig att komma i kontakt med mitt innersta, samtidigt som andra kan se landskapet i min själ.
Du har rötter i Spanien och Finland. Hur förhåller du dig till ditt internationella kulturarv i konst? Hur kombinerar du spansk och finsk keramiktraditioner?
Båda kulturerna påverkar mer estetiken, arkitekturen och världsbilden än själva tekniken. Den spanska estetiken har en viss monumentalitet, andlighet och organisk känsla, som jag känner igen i mitt arbete. Jag hämtar mycket inspiration från spansk arkitektur. Kloster, stenbyggnader och historiens komplexitet tilltalar mig. Jag påverkas mycket av Kataloniens jugend (el modernisme catalán) och Art Nouveau. I byggnader av Antoni Gaudí eller Lluís Domènech i Montaner skapar de organiska, skulpturala formerna nästan drömlika rum. Kataloniens jugend och traditionell spansk keramik är ofta mycket rik och utsmyckad, och jag plockar därifrån enskilda element: valv, mjukhet och rörelse från naturen. Jag överför inte dess dekoration direkt till mina verk, utan snarare sammanfattar och förenklar jag den.
Mina skulpturer är betydligt mer minimalistiska, vars inspiration jag tror att kommer från den finska estetiken. I Finland har minimalism, tystnad och fridfullhet starkt påverkat mitt formspråk. Dessutom är relationen till naturen och gammal folktro, alltså tanken på naturens helighet och animism, återkommande inspirationskällor i mitt arbete.
Vad betyder mångkulturalism för dig som konstnär?
Att växa upp mellan två kulturer har lärt mig känslighet, det vill säga förmågan att läsa närmiljön, människor och symboler. Det ger också en viss känsla av utanförskap, vilket i sin tur kan vara ett värdefullt verktyg för en konstnär. Jag kan betrakta saker från sidan och skapa något nytt i det mellanrum jag känner att jag befinner mig i.
Vilka material arbetar du med? Hur fungerar de som ett sätt att uttrycka dig själv?
Jag arbetar främst med lera och använder handbyggnadstekniker såsom kavling och korvteknik. Jag framhäver organiska, nästan plommonlika former och leker med balansen mellan ljus och skugga. Ytorna färdigställs genom graveringar som skapar djup, och glaseras ofta med antingen matt vit eller metalliskt skimrande glasyr.
Jag uppskattar lerans långsamhet och formbarhet, men man måste vara tålmodig. Leran har ett minne. Den kommer ihåg varje hastiga rörelse och all dålig energi. Mina verk skapas bäst i lugn och omtanke.
På vilket sätt syns tvärvetenskap i ditt arbete? Vad tar du hänsyn till när du kombinerar exempelvis keramik med videoverk?
Jag ser utställningar som helhetsupplevelser. Jag vill skapa rum som väcker tankar och känslor och ger betraktaren möjlighet att stiga in i en ny värld. Material är inte bara visuellt för mig, utan också kroppsligt och rumsligt. Därför kombinerar jag ofta keramik med ljud och ibland med doft.
När jag kombinerar keramik med ljud, doft eller video vill jag att elementen kompletterar varandra. Ljudet ska på något sätt väcka till liv den stillastående rörelsen i skulpturen. Doften skapar ett minne som binder betraktarens upplevelse till något kroppsligt och personligt. Tvärvetenskap handlar inte om att göra “mer”, utan om att fördjupa upplevelsen och skapa något helt och unikt.
Kan du rekommendera andra spanska och finländska keramiker eller konstnärer?
Bland spanska konstnärer har jag nyligen inspirerats av bland annat Berta-Blanca T. Ivanow och María Teresa Capeta. Bland finländska keramiker är mina favoriter Kristina Riska och Erna Aaltonen.
